Flygvapnet fyller 100 år – nu siktar hundraåringen mot stjärnorna

I hundra år har Flygvapnet tänjt gränsen för vad som är möjligt och nu kliver försvarsgrenen in i rymdåldern.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bröderna Wright brukar räknas som de första människorna att få en maskin att flyga. En milstolpe för mänskligheten. Den första militära flygningen i Sverige skedde 1912. Planet var skänkt till marinen av en välbeställd bryggeridirektör. Men med gåvan kom också krav.

– Det var en ung marinlöjtnant som fick äran att vara den förste militära piloten, som hette Olle Dahlbeck, och som skulle få flygutbildning på statens bekostnad, säger Anders Annerfalk, tidigare officer i Flygvapnet, som har skrivit flera böcker om försvarsgrenen.

Och det skulle dröja fram till 1926 innan det svenska Flygvapnet bildades. Men sedan dess har försvarsgrenen genomgått många kriser, dramatiska händelser och framför allt tragiska olyckor.

Mellan åren 1946 och 1991 dog över 600 anställda inom Flygvapnet i olyckor. Under en period på 50- och 60-talet förolyckades en svensk stridsflygare i månaden, och det här alltså i fredstid.

– Vi flög farligt i någon mån då, eftersom vi ville utmana och prestera absolut på gränsen av vad vi kunde för att utmana motståndaren och ha en tröskeleffekt. Och det var väl det som ledde till att vi hade så pass många haverier som vi hade, säger Fredrik Susskind, i dag Flygvapnets planeringschef och tidigare stridspilot.

Stridsflygarna flög som om det vore krig. Det innebar ofta hög fart och låg höjd i alla väder. Det var normen och det sätt som piloter utbildades på.

Ytterligare en förklaring till att det kunde ske så många olyckor var att få ville berätta om de hade gjort ett misstag. Anders Annerfalk:

– Om det skedde ett haveri eller en incident med ett militärt flygplan så kunde det bli straffbelagt för den som kunde anses vara skyldig till haveriet eller incidenten. Det kunde vara en tekniker som hade glömt en skruvmejsel i flygplanet, eller en pilot som gjorde ett felgrepp i luften. Det var straffbart. Åtalbart.

Med åren blev olyckorna allt mer kostsamma i och med att kostnaden för moderna plan hade blivit så hög. Det ledde till att man till sist började se över vilka som rekryterades som piloter, utbildningen gjordes om och man arbetade fram en kultur där man skulle kunna berätta om misstag.

– Där vi bejakade misstag, hjälpte varandra och delgav erfarenheter på ett prestigelöst sätt för att minska sannolikheten att begå liknande misstag på andra håll som ledde till, eller fick, fatala konsekvenser. Det tog ju relativt lång tid ändå. Vi snackar ju inte år, utan vi snackar ju snarare decennier innan man har implementerat en sådan här kultur fullt ut, säger Susskind.

Nato-inträdet

Precis som för de två andra försvarsgrenarna innebar Nato-inträdet en taktisk och mental förändring. Nu är uppgiften inte längre att hålla gränsen och förinta ett anstormande invasionsföretag.

– Så länge vi var alliansfria så var ju vår huvudsakliga hållning defensiv. Vi hade ett defensivt inriktat luftförsvar med vissa inslag av offensiva förmågor, säger Fredrik Susskind.

Natos mer offensiva syn på luftstrid går ut på att ha full kontroll över luftrummet och kunna slå ut hot inne på ryskt område.

– Om man bedriver luftförsvar så kan man antingen se till att försöka skjuta ner inkommande attackflygplan eller kryssningsrobotar, eller något som kommer till oss på vårt eget territorium. Eller så kan man bekämpa de flygplan som levererar kryssningsrobotarna på baserna där de tankar, laddar och står. Det är egentligen flera sidor av samma mynt, kan man väl säga, men de kräver olika tekniska förmågor och olika organisatoriska förmågor för att göra det här, säger Susskind.

Inträdet i rymden

Den 1 juli fyller Flygvapnet...