73. Lana Del Rey (2/2)

Hon är som en Hollywoodstjärna på valium, en siren från skuggornas USA.. Lana Del Rey har förfört en hel generation med sin melankoliska mix av glamour, förfall och gospeldoftande doom-pop. I veckans avsnitt borrar vi i hennes amerikanska dröm: lika mycket Sunset Boulevard som nedlagda bensinstationer och självförakt. Från flaggviftande lolitor till post-Trump-desillusion, vi spårar myten, musiken och mystiken bakom Del Reys säregna universum. En resa genom ett land av krossade hjärtan, cherry cola och evig skymning.

Musikpodden finns även på:

Instagram: Musik_podden

Spotify: Musikpodden med Arvid Brander

Apple podcast: Musikpodden med Arvid Brander

Kontakt: podcastarvid@gmail.com

Källor:

(För båda avsnitten)

Musikjournalistik och kritik:

• The New Yorker – Emily Nussbaum, “Lana Del Rey’s Postmodern Melancholy” (2012)
• Pitchfork – Jenn Pelly, “Lana Del Rey: Ultraviolence” (2014), samt Philip Sherburne, “Norman Fucking Rockwell! Review” (2019)
• Rolling Stone – Brittany Spanos, “Lana Del Rey: From Pop Star to Serious Artist” (2021)
• The Guardian – Laura Snapes, “Lana Del Rey: Chemtrails… Review – All-Americana with a Gothic Heart” (2021)
• NME – El Hunt, “Every Lana Del Rey Album Ranked” (2023)
• Vulture – Craig Jenkins, “Lana Del Rey: The Lost Generation’s Torch Singer” (2019)

Intervjuer och porträtt:

• The Fader – Duncan Cooper, “Lana Del Rey: The Saddest, Baddest Diva in Rock” (2014)
• Interview Magazine – Jody Rosen & Lana Del Rey, “Self-Mythology and the American Dream” (2015)
• Vogue (UK och US editions) – intervju med Del Rey inför Chemtrails Over the Country Club (2021)
• BBC Radio 1 – Zane Lowe-intervjuer (flera tillfällen mellan 2012–2023)

Lyrik och konstnärliga verk:

• Violet Bent Backwards Over the Grass (Simon & Schuster, 2020) – Lana Del Reys första officiella diktsamling
• Utvalda låtar med tydligt amerikanskt tema, analyserade:
• “National Anthem”
• “Born to Die”
• “Ride”
• “Cola”
• “God Bless America – And All the Beautiful Women in It”
• “Venice Bitch”
• “A&W”
• “Chemtrails Over the Country Club”
• “Arcadia”

Akademiska och kulturteoretiska referenser:

• Journal of Popular Music Studies – artiklar om “nostalgic femininity” och postmodern estetik i Del Reys oeuvre
• Kulturkritik om Sylvia Plath, David Lynch, Bruce Springsteen, och The Great Gatsby som relevanta paralleller
• Yasmine Musico: “Tragic Americana: Lana Del Rey’s Broken Dream” (PopMatters, 2022)

YouTube-essäer och visuella analyser:

• The Americana Dream in Lana Del Rey – ensaesthetic (YouTube, 2021)
• Lana Del Rey: The Anti-Pop Star – Mina Le (YouTube, 2023)
• How Lana Del Rey Reinvented Sadness – Polygon Sound (YouTube, 2022)

Sociala medier och offentlig reception:

• Lana Del Reys Instagram, särskilt inlägget “Question for the Culture” (maj 2020)
• Fansajter och diskussionsforum som lanaboards.com och Reddit-trådar i r/LanaDelRey
• Mottagandet från samtida artister (t.ex. Lorde, Billie Eilish, Taylor Swift) och kritik mot hennes uttalanden om feminism, ras och autenticitet.

Musikvideor och bildanalys:

• “Ride,” “Born to Die,” “Young and Beautiful,” “Norman Fucking Rockwell,” “Chemtrails Over the Country Club,” “A&W” – analyserade utifrån användning av 8mm-estetik, patriotiska symboler, filmiska referenser och amerikansk nostalgi.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.