Mikael Wiehe: ”Rösten har varit ett instrument för det jag vill säga”

Kanske finns det ingen artist som är så skånsk, så politisk, så älskad och ibland så kritiserad som Mikael Wiehe. Snart ska han fylla 80 och för två år sedan diagnosticerades han med Alzheimers. Lisa Wall träffade honom för att prata om rösten.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Livet måste levas
också när man inte längre vill
Men jag gick aldrig mer på cirkus
Jag hörde inte längre till
Det är som mister man förmågan
att ge sig drömmarna i våld
när man har sett en stjärna falla
på allt för nära håll

Så sjunger Mikael Wiehe i ”Lindansaren” från 1983. Han ville ”illustrera hur ungdomen svek den revolutionära kampen”. Det politiska engagemanget är fortfarande en av de saker han är mest känd för. Och kanske mest stolt över.

Mikael var 10 år när han började spela gitarr. Han spelade också saxofon i flera jazzband och 1963 skrev han sin första låt. Sedan kom progg-åren och 1970 bildade han Hoola Bandoola Band tillsammans med Björn Afzelius.

Under några år på noll-noll-talet spelade Thåström "Keops pyramid" av Mikael Wiehe på varje konsert. Och det är inte bara andra artister som gör Wiehes låtar: Vi sjunger hans musik på skolavslutningar, bröllop och begravningar. Vid många av livets viktigaste riter finns Mikael med oss.

Reporter: Lisa Wall
Producent: Maria Götselius