Semester: frihet från jobbet eller kosläpp?

Tillbaka från sommarlovet, mellan skogspromenader, bad, och trädgårdsarbete har vi tillbringat större delen av vår tid utomhus och känner en viss sorg vid tanken på att återvända till jobbet. Är det så konstigt med tanke på att många kommer att stänga in sig inomhus i fyrkantiga rum och sitta framför en skärm istället för att känna livet omkring sig i kontakt med naturen. Är semester frihet från jobbet eller snarare en möjlighet att leva livet fullt ut och bli en hel människa igen?

Dessa reflektioner leder oss till biofili och biofobi dvs kärleken till och rädslan för allt levande. Hur kan vi förklara vår rädsla för en liten insekt men att vi inte tvekar en sekund att sitta oss i en bil? Är detta en konsekvens av separationen mellan människor och natur. En separation som minskar och till och med ibland försvinner under sommarlovet.